Våra ugglor
Ugglor är rovlevande fåglar som mestadels är aktiva nattetid. Med ugglans säregna utseende - stort huvud och stora framåtriktade ögon - är den lätt att känna igen. De har väl utvecklad hörsel och syn och med dessa egenskaper är de anpassad till jakt under mörkare delen av dygnet.

Ugglornas speltid infaller under februari-april. Aktiviteten beror till stor del på födotillgången. Vädret påverkar också ugglornas intresse för att spela. Vid regn och blåsigt väder brukar aktiviteten vara låg.



 

Foto Anders Westlund Foto Anders Westlund

Kattuggla Strix aluco
Den i våra trakter i särklass vanligaste ugglan. 35-40 cm stor med en vingbredd på ca 1 m. Som de flesta ugglor är den nattaktiv och under häckningstid (mars-april) kan man höra den ropa ihärdigt från mörkrets inbrott och flera timmar framåt. Kattugglans läte är välkänt, säg den film om nattliga äventyr som inte har en hoande kattuggla i bakgrunden.

Kattugglan häckar i ihåliga trädstammar eller holkar där honan ruvar de 2-5 äggen i ca en månad. Ruvningen påbörjas när första ägget lagts vilket resulterar i att ungarna blir olika stora. Efter ytterligare en månad är ungarna redo att lämna boet och fortsätter att matas av föräldrarna under hela sommaren. Under den tiden kan man kvällar och nätter höra ungarnas tiggande läte och honans svar "klevitt-klevitt".
Kattugglans föda består av allt från möss, groddjur, fågelungar och insekter.

Högsta konstaterade ålder: 21 år och 6 månader (Staav/Fransson)

 

I våra trakter finns kattugglor lite överallt. Under lyckosamma mars-april kvällar kan man höra upp till 40-tal spelande kattugglor på en runda från Hemfosa ner till Torö.

 

Foto Anders Westlund Foto Anders Westlund

Sparvuggla Glaucidium passerinum
Minstingen bland våra ugglor, endast 16-17 cm med en vingbredd på ca 35 cm.

M.a.o. som en större sparv. Sparvugglan hörs mest i gryning och i sen skymning. Framförallt i skymningen är stunden för att höra den relativt begränsad. Lätet är en kort vissling som kan liknas vid lätet från en domherre. Har man tur kan man få se en sparvuggla sittande i en grantopp eller ett glest träd där den håller uppsikt över omgivningen.

Den häckar i håligheter i granar eller aspar. Honan lägger 5-6 ägg under april som ruvas i en månad. Hanen står för matförsörjning till hela familjen.
Sparvugglan lever på småfåglar och gnagare, som den trots sin litenhet klarar av att hantera. Högsta ålder för en sparvuggla är 6 år (Staaf/Fransson)

 

De mest kända lokaler för sparvugglor hos oss är vid Tärnan, Alhagen, Käringboda naturreservat, Väggarö, Hultö och Djursnäs. Men den kan höras på vilka platser som helst med gläs gran- och blandskog.
Förekomsten varierar, åtminstone vad gäller hörda sparvugglor. Ca 10-20 olika ex brukar konstateras under en senvinter/vår.

 

Foto Anders Westlund Foto Anders Westlund

Hornuggla Asio otus
Ungefär lika stor som en kattuggla men med ett annat utseende. Den har en långsträckt kropp och de karaktäristiska örontofsarna syns väl när den sitter ner.

Det vetenskapliga namnet asio otus - kan översättas som "öronuggla".

Hornugglan är aktiv även i skymning och gryning och har man tur kan man få se den jagande tätt över marken i jakt på ett byte. Den uppträder i terräng med öppet landskap omväxlande med träddungar ofta i närheten av bebyggelse. Under revirtider ropar den med ett dovt hoo-hoo-hoo.

Den bygger inget eget bo utan använder sig av övergivna kråk- eller skatbon.

Äggen ruvas i ca en månad av honan. Ungarna lämnar boet innan de kan flyga och matas av hannen ytterligare en månad.

Under försommaren kan man sena kvällar och nätter höra ungarnas tiggande vilket är ett bra sätt att konstatera om häckning skett i närområdet.
Häckningsförekomsten varierar från år till år beroende på gnagartillgången.

 

I Nynäshamnstrakten finns hornugglor främst i den öppna Sorundabygden, där Bergaängar, Uvängen och södra Lövsjön är de säkraste lokalerna. Den har också hörts vid Häringe,
Hammersta, Alhagen, Järflottaland, Gärdesholmen Lisö, Djursnäs, Vinsberget, Muskö m.fl platser.

 

Berguv Bubo bubo
Vår största och mest imponerande uggla. 60-75 cm och med en vingbredd på nästan

två meter. En stor uggla med markanta örontofsar och lysande ögon. Honan är större än hanen.

Berguven är nattaktiv och hörs främst i skymning (vid solnedgång) och en timme framåt. Även i gryningen kan man höra hanens dova "ooho" som upprepas flera gånger. Ibland kan man också höra honans väsande svar.

Berguven förekommer sällsynt i bergiga skogsbeklädda områden. De placerar sitt bo väl dolt i rotvältor och bergskanter, i våra trakter främst på lämpliga klipphyllor i höga berg längst kusten. De 2-4 äggen läggs i mars och ruvas i 35 dagar.

På grund av olika störningar minskade berguvsstammen kraftigt under flera år. Med hjälp av uppfödning och utplantering samt skydd av häckningsplatserna har stammen åter ökat på vissa håll. Farorna för uvarna är många, förutom kvicksilverförgiftning och störning vid häckningsplatserna går numera många uvar åt när de flyger mot eller sätter sig invid strömförande kraftledningar.
Födan varierar med tillgången och kan bestå av gnagare, grodor, harar men även andra fåglar som änder och t o m ugglor och rovfåglar.
Högsta ålder för en berguv: 26 år och 3 mån (Staaf/Fransson)

Med anledning av att berguven fortfarande är en känslig häckningsart har NOF valt att hålla
häckningsplatserna dolda.


 

Foto Anders Westlund Foto Anders Westlund

Pärluggla Aegolius funereus
En liten uggla med förhållandevis stort huvud, 25 cm och vingbredd ca 60 cm.

Mycket nyfiken och kan ibland lockas fram vid härmning av lätet. Ropar med¨ett snabbt po-po-po-po-po-po (upprepas 5-7 gånger).
En vanlig uggla som förekommer i nästan hela landet. Den håller till i täta barrskogs-områden i anslutning till myrar eller gläntor.

Häckar i ihåligheter i träd men även i fågelholkar. De 4-6 äggen ruvas av honan i en månad. Ungarna hoppar ur boet efter ytterligare 30 dagar och matas ytterligare en tid innan de klarar sig själva. Högsta ålder är 15 år (Staaf/Fransson)

 

Hos oss, i Nynäshamnstrakten, har pärlugglan tyvärr blivit en sällsynthet. Tidigare häckade den möjligtvis med 1-2 par i Hemfosaskogarna (endast 2 säkra häckningar har konstaterats). På senare år har ingen päruggla hörts ropa under häckningstid.


Däremot kan den ses under flyttningstid vid t.ex Örudden eller på Landsort.
Uggleåret 2008 blev något av ett invasionsår även för pärlugglan. Under perioden 10 sept till 3 nov rastade ett stort antal pärlugglor på Landsort, de flesta fångades i nät och ringmärktes.

Nedanstående är inga häckfåglar hos oss utan ses endast tillfälligt under t.ex flyttningstider.

Foto Anders Westlund Foto Anders Westlund

Jorduggla Asio flammeus
38 cm, vingbredd 90-105 cm. En medelstor uggla som i fält ibland kan förväxlas med hornugglan. Jordugglan är, till skillnad från många andra ugglor, dagaktiv.

Man kan se den flygande i öppet landskap över åkrar, hyggen och hedar.

Högsta ålder för en jorduggla har konstaterats till 20 år och 9 mån (Staaf/Fransson).

 

Jordugglan förekommer främst i norra delarna av Sverige samt på kusthedar i Södra landet. Hos oss ses den främst under flyttningstid, då enstaka fåglar observeras på t.ex Landsort. Vid några tillfällen har också 1-2 jordugglor uppehållit sig en längre tid under våren vid Uvängen.

 

  

 

 

 

 

 

Foto E Bernas Foto E Bernas

Hökuggla Surnia ulula
36-39 cm, vingbredd 75-80 cm. En hökliknande uggla som är dagaktiv. Förekommer i Norrland och mellersta Sveriges inland och uppehåller sig främst i glesa skogsområden och på hyggen.
Hökugglan är en stannfågel inom sina häckningsområden, men ibland förekommer invasionsartade flyttningar, främst hos ungfåglar.

Hos oss uppträder den som en invasionsfågel. Den ses inte varje år men med ojämna mellanrum kan vi få besök av enstaka hökugglor.


Den största invasionen var vintern 1983-84 när det "kryllade" av hökugglor i våra trakter. Ett 50-tal ugglor på 35 platser sågs denna vinter. Hökugglan kan stanna länge på samma plats när den väl hittat ett lämpligt födohak.

Foto E Bernas Foto E Bernas

Lappuggla Strix nebulosa
Upp till 70 cm med vingbredd 130-160 cm. M.a.o en stor uggla, nästan lika stor som en

berguv. Lappugglan har ett karaktäristiskt utseende med ett stort huvud och kraftigt markerade ögonkretsar. Lappugglan häckar i Norrlands kustland och enstaka fåglar även i mellersta landet.

Lappugglan är egentligen sällsynt i Nynäshamnstrakten. Innan 2008 hade den endast setts vid tre tillfällen, 1971 och 1974 vid Hemfosa och 2004 när en individ uppehöll sig från juli - sept vid Valsjö och Milldal.
2008 gjordes däremot ett flertal fynd av lappuggla. Under sommaren och hösten sågs minst ett ex på Muskö och ett ex på Utö. Från 7 okt och fram till 13 dec uppehöll sig 1 ex vid Nynäs Gods - Milldal - Valsjö och 16-22 jan ett ex (samma?) vid Väggarö.

Och så kom då rekordåret 2012, då ett stort antal lappugglor uppehöll sig i södra Sverige och där även Nynäshamn fick sin beskärda del.

Fjälluggla Bubo scandiacus
En stor vit fjällfågel, 60 cm med vingar 140-165 cm. Kamouflagefärgad i sina rätta element i fjällvärlden.

Häckningsförekomsten varierar i takt med tillgången på lämlar.
Fjällugglan lever i tundraområdet i delarna av Europa, Asien och Amerika.

I Sverige häckar den i fjälltrakterna ovanför trädgränsen. Fjällugglan är både dag- och nattaktiv. Den livnär sig på smågnagare företrädesvis lämlar. Under goda lämmelår ökar antalet häckningar medan det en del år inte kan konstateras några häckningar.

Vissa år sker invasionsliknande flyttningar söderut i Sverige.

Det är vid sådana tillfällen fjällugglan kan påträffas i våra trakter.

I Nynäshamnsområdet har den setts vid endast 15 tillfällen, främst på Landsort när den har rastat korta stunder under flyttningsvandringar.
Den första noteringen som finns i NOFs samlingar är ett ex som sågs i november 1893 på Utö.

 

Foto Anders Westlund Foto Anders Westlund

Slaguggla Strix uralensis
Ca 60 cm, vingbredd ca 120 cm. En nordlig uggla som förekommer sparsamt i barr- och blandskog  främst  längs Bottenvikens kust. Tyngdpunkten finns i Uppland, Dalarna, Gästrikland och Hälsingland.
Slagugglan är en stannfågel och uppehåller sig endast i eller i närheten av sitt häckningsrevir. Den livnär sig på smågnagare, främst sork. Under år med skral sorktillgång ställs häckningen in.

 

Det är endast ungfåglar gör enstaka avstickare utanför häckningsområdena.

Inom NOFs rapportområde har ingen slaguggla noterats. Den närmaste är kanske den slaguggla som i november 2011 uppehöll sig i Snäckstavik (endast ett par km utanför kommungränsen). 

 

Tornuggla Tyto alba
Tornugglan är numera med största sannolikhet utrotad i Sverige. Fram till 1980 talet häckade regelbundet ett mindre antal i Skåne men numera är nordgränsen för tornugglan i Danmark (Staaf/Fransson).

 

Att vi nämner den i NOFs sammanhang är för  en mycket intressant och kuriosa notering som vi har om en tornuggla på Nåttarö 1933. 

I boken "Utö" av Harriet Hjort står att läsa: "Den kom en dag, mager och eländig, till Nåttarö. Den anföll familjens kycklingar och gick så illa åt dem att man slutligen måste skjuta den".

.     

.

 

 

 v

 

 

 

 

 

 

 

.

 

 

 

 

.

 

 

.

 

 

 

 

 

.

 

.