Våra ugglor
Ugglor är rovlevande
fåglar som mestadels är aktiva nattetid. Med ugglans säregna utseende -
stort huvud och stora framåtriktade ögon - är den lätt att känna
igen. De har väl utvecklad hörsel och syn och med dessa egenskaper är
de anpassad till jakt under mörkare delen av dygnet.
Ugglornas speltid infaller under februari-april. Aktiviteten beror till stor del på
födotillgången. Vädret påverkar också ugglornas
intresse för att spela. Vid regn och blåsigt väder brukar aktiviteten
vara låg.
I Sverige förekommer 11 arter.
Den i våra trakter i särklass vanligaste ugglan. 35-40 cm stor med en vingbredd på ca 1 m. Som de flesta ugglor är den nattaktiv och under häckningstid (mars-april) kan man höra den ropa ihärdigt från mörkrets inbrott och flera timmar framåt. Kattugglans läte är välkänt, säg den film om nattliga äventyr som inte har ett kattuggleläte i bakgrunden.
Kattugglan häckar i ihåliga trädstammar eller holkar där honan ruvar de 2-5 äggen i ca en månad. Ruvningen påbörjas när första ägget lagts vilket resulterar i att ungarna blir olika stora. Efter ytterligare en månad är ungarna redo att lämna boet och fortsätter att matas av föräldrarna under hela sommaren. Under den tiden kan man kvällar och nätter höra ungarnas tiggande läte och honans svar "klevitt-klevitt".
Kattugglans föda består av allt från möss, groddjur, fågelungar och insekter.
Högsta konstaterade ålder: 21 år och 6 månader (Staav/Fransson)
I våra trakter kan man lyckosamma mars-april kvällar höra upp till 60-tal spelande kattugglor på en runda från Hemfosa ner till Torö.
Kattuggla, fotad på Torö av Anders Westlund (c)
Minstingen bland våra ugglor, endast 16-17 cm med en vingbredd på ca 35 cm. M.a.o som en större sparv. Sparvugglan hörs mest i gryning och i sen skymning. Framförallt i skymningen är stunden för att höra den relativt begränsad. Lätet är en kort vissling som kan liknas vid en domherres vissling. Har man tur kan man få se en sparvuggla sittande i en grantopp eller ett glest träd där den håller uppsikt över omgivningen.
Häckar i ihåligheter i granar eller aspar. Honan lägger 5-6 ägg under april som ruvas i en månad. Hanen står för matförsörjning till hela familjen.
Sparvugglan lever på småfåglar och gnagare, som den trots sin litenhet klarar av att hantera. Högsta ålder för en sparvuggla är 6 år (Staaf/Fransson)
De mest kända lokaler för sparvugglor hos oss är vid Tärnan, Alhagen, Käringboda naturreservat, Väggarö, Hultö och Djursnäs. Men den kan höras på vilka platser som helst med gläs gran- och blandskog.
Förekomsten varierar, åtminstone vad gäller hörda sparvugglor. Ca 10-20 olika ex brukar konstateras under en senvinter/vår.
Sparvuggla, fotad i Nyköping av
Anders Westlund (c)
Ungefär lika stor som kattugglan men med ett annat utseende. Den har en långsträckt kropp och örontofsar som syns när den sitter ner. Hornugglan är nattaktiv och under revirtider ropar den med ett dovt hoo-hoo-hoo-hoo. Hornugglan uppträder i terräng med öppet landskap omväxlande med träddungar ofta i närheten av bebyggelse. Den häckar, i t.ex övergivna kråkbon, och äggen ruvas i ca en månad av honan. Ungarna lämnar boet innan de kan flyga och matas av hannen ytterligare en månad.
Under försommaren kan man sena kvällar och nätter höra ungarnas tiggande vilket är ett av sätten för ornitologer att konstatera häckning.
Häckningsförekomsten varierar från år till år beroende på gnagartillgången.
I Nynäshamnstrakten brukar hornugglor finnas främst i den öppna Sorundabygden, där Bergaängar, Uvängen och södra Lövsjön är de säkraste lokalerna. Den har också hörts vid Häringe, Hammersta, Alhagen, Järflottaland, Gärdesholmen Lisö, Djursnäs, Vinsberget, Muskö m.fl platser.
Hornuggla, fotad vid Berga, Nynäshamn av Anders Westlund (c)
Vår största och mest imponerande uggla. 60-75 cm och med en vingbredd på nästan 2 m. En stor uggla med markanta örontofsar och lysande ögon. Honan är större än hanen. Berguven är nattaktiv och hörs främst i skymning (vid solnedgång) och en timme framåt. Även i gryningen kan man höra hanens dova "ooho" som upprepas flera gånger. Ibland kan man också höra honans väsande svar.
Berguven förekommer sällsynt i bergiga skogsbeklädda områden. De placerar sitt bo väl dolt i rotvältor och bergskanter, i våra trakter främst på lämpliga klipphyllor i höga berg längst kusten. De 2-4 äggen läggs i mars och ruvas i 35 dagar.
På grund av olika störningar minskade berguvsstammen kraftigt under flera år. Med hjälp av uppfödning och utplantering samt skydd av häckningsplatserna har stammen åter ökat på vissa håll. Farorna för uvarna är många, förutom kvicksilverförgiftning och störning vid häckningsplatserna går numera många uvar åt vid ihjälflygningar mot kraftledningar.
Födan varierar med tillgången och kan bestå av gnagare, grodor, harar men även andra fåglar som änder och t o m ugglor och rovfåglar.
Högsta ålder för en berguv: 26 år och 3 mån (Staaf/Fransson)
Med anledning av att berguven fortfarande är en känslig häckningsart har NOF valt att hålla häckningsplatserna dolda.
En liten uggla med förhållandevis stort huvud, 25 cm och vingbredd ca 60 cm. Mycket nyfiken och kan ibland lockas fram vid härmning av lätet. Ropar med ett snabbt po-po-po-po-po-po (upprepas 5-7 gånger).
En vanlig uggla som förekommer i täta barrskogsområden i anslutning till myrar eller gläntor. Förekommer i stort sätt i hela landet.
Häckar i ihåligheter i träd men även i fågelholkar. De 4-6 äggen ruvas av honan i en månad. Ungarna hoppar ur boet efter ytterligare 30 dagar och matas ytterligare en tid innan de klarar sig själva. Högsta ålder är 15 år (Staaf/Fransson)
Hos oss har pärlugglan tyvärr blivit en sällsynthet. Tidigare häckade den möjligtvis med 1-2 par i Hemfosaskogarna ( endast 2 säkra häckningar har konstaterats). På senare år har dock ingen päruggla hörts ropa under häckningstid.
Däremot kan den ses under flyttningstid vid t.ex Örudden eller på Landsort.
Uggleåret 2008 blev något av ett invasionsår även för pärlugglan. Under perioden 10 sept till 3 nov rastade ett stort antal pärlugglor på Landsort, de flesta fångades i nät och ringmärktes.
Pärluggla, fotad på Landsort av
Anders Westlund (c)
Ovanstående ugglor uppträder som allmän - sällsynt förekommande häckfåglar i våra trakter.
Nedanstående är inga troliga häckfåglar hos oss utan ses endast tillfälligt under t.ex flyttningstider.
38 cm, vingbredd 90-105 cm. En medelstor uggla som i fält ibland kan förväxlas med hornugglan. Jordugglan är, till skillnad från många andra ugglor, dagaktiv. Man kan se den flygande i öppet landskap över åkrar, hyggen och hedar.
Högsta ålder för en jorduggla har konstaterats till 20 år och 9 mån (Staaf/Fransson).
Jordugglan förekommer främst i norra delarna av Sverige samt på kusthedar i Södra landet. Hos oss ses den främst under flyttningstid, då enstaka fåglar observeras på t.ex Landsort. Vid några tillfällen har också 1-2 jordugglor uppehållit sig en längre tid under våren vid Uvängen.
Jorduggla, fotad av
Anders Westlund (c)
36-39 cm, vingbredd 75-80 cm. En hökliknande uggla som är dagaktiv. Förekommer i Norrland och mellersta Sveriges inland och uppehåller sig främst i glesa skogsområden och på hyggen.
Hökugglan är en stannfågel men ibland förekommer invasionsartade flyttningar, främst hos ungfåglar.
Hos oss är den en sällsynt gäst. Den ses inte varje år men med ojämna mellanrum kan vi få besök av enstaka hökugglor.
Den största invasionen var vintern 1983-84 när det "kryllade" av hökugglor i våra trakter. Ett 50-tal ugglor på 35 platser sågs denna vinter. Hökugglan kan stanna länge på samma plats när den väl hittat ett lämpligt födohak. Den senaste mest kända hökugglan var vintern 2006-07 när en uppehöll sig vid Vidbynäs och kunde betraktas av många skådare och ortsbefolkning. Den satt ofta väl synlig i samma träd invid Muskövägen.
Hökugglan vid Vidbynäs, fotad av
Anders Westlund (c)
En stor vit fjällfågel, 60 cm med vingar 140-165 cm. Kamouflagefärgad i sina rätta element i fjällvärlden. Häckningsförekomsten varierar i takt med tillgången på lämlar.
Fjällugglan lever i tundraområdet i delarna av Europa, Asien och Amerika.
I Sverige häckar den i fjälltrakterna ovanför trädgränsen. Fjällugglan är både dag- och nattaktiv. Den livnär sig på smågnagare företrädesvis lämlar. Under goda lämmelår ökar antalet häckningar medan det en del år inte kan konstateras några häckningar.
Vissa år sker invasionsliknande flyttningar söderut i Sverige. Det är vid sådana tillfällen fjällugglan kan påträffas i våra trakter.
I Nynäshamnsområdet har den setts vid endast 15 tillfällen, främst på Landsort när den har rastat korta stunder under flyttningsvandringar.
Den första noteringen som finns i NOFs samlingar är ett ex som sågs i november 1893 på Utö.
Upp till 70 cm med vingbredd 130-160 cm. M.a.o en stor uggla, nästan lika stor som en berguv. Lappugglan har ett karaktäristiskt utseende med ett stort huvud och kraftigt markerade ögonkretsar. Lappugglan häckar i Norrlands kustland och enstaka fåglar även i mellersta landet.
Lappugglan är sällsynt i Nynäshamnstrakten. Innan 2008 hade den endast noterats vid tre tillfällen, 1971 och 1974 vid Hemfosa och 2004 när en individ uppehöll sig från juli - sept vid Valsjö och Milldal.
2008 gjordes däremot ett flertal fynd av lappuggla i vår trakter. Under sommaren och hösten sågs minst ett ex på Muskö och ett ex på Utö. Från 7 okt och fram till 13 dec uppehöll sig 1 ex vid Nynäs Gods - Milldal - Valsjö och 16-22 jan 2009 ett ex (samma?) vid Väggarö. Under några dagar i maj 2009 såg återigen 1 ex vid Valsjö.
Lappuggla, fotad vid Valsjö, Nynäshamn av Anders Westlund (c)
Tornugglan är numera med största sannolikhet utrotad i Sverige. Fram till 1980 talet häckade regelbundet ett mindre antal i Skåne men numera är nordgränsen för tornugglan i Danmark (Staaf/Fransson).
Att vi nämner den i NOFs sammanhang är för att vi har en notering från Nåttarö 1933 då det i boken "Utö" av Harriet Hjort står att läsa: "Den kom en dag, mager och eländig, till Nåttarö. Den anföll familjens kycklingar och gick så illa åt dem att man slutligen måste skjuta den". !
Ca 60 cm, vingbredd ca 120 cm. En nordlig uggla som förekommer sparsamt i myrmarker i barrskogar i Dalarna och Norrland.
Slagugglan är en stannfågel och uppehåller sig endast i eller i närheten av sitt häckningsrevir. Den livnär sig på smågnagare, främst sork. Under år med skral sorktillgång ställs häckningen in.
I våra trakter har ingen slaguggla påträffats.
Slaguggla, fotad i Uppland av
Anders Westlund (c)